Du Ghanar inte

Idag träffade vi på en italienare som bjöd med oss ut för att äta pizza och ta en öl senare på kvällen.
Det gick som det brukar - blev inte av.
Han hade dock en härlig svettbyxa vid lunchtid kan vi lite bittert tillägga. Ha!
Vi vet inte om han kom med sina designerbrillor och skulle imponera eller bara var oerhört kompetent, men han luktade sig till en 10 procentig metanhalt i biogasen.
Vem behöver mätutrustning när det ploppar upp en italiano med näsa för biogas.

Twi är ett av många språk man talar här. Idag har vi försökt lära oss lite fraser.
Uppmuntrad av en lyckad hälsning till en mötande kvinna på gatan tog Sofia initiav och hälsade på några kvinnor vid sidan av vägen. Det uppstod ett förargat tjatter och de ropade på oss att komma tillbaka. Efter skrikande och pekande fram och tillbaka framkom det att Sofia borde köpa om hon hälsade. Vi beslutade att tolka det som att de retades med oss.

Vi har nu uppnått närmast perfektion i upphängningen av våra myggnät.
Det ser ut som presidentpalatset här i Ghana.

För bild hänvisar vi till:

http://www.facebook.com/photo.php?fbid=421007533318&set=a.421007038318.209437.584008318

(alternativt googla)

sa Catrin när tuppen försökte bestiga ankan och menade att hon (ankan) inte ska behöva ställa upp på det.
It's a spoiled world, do you understand?




Idag blev det inte många knop gjorda.



Det har kommit hit en kille som gör sin PhD inom sanitet i slumområden.
Han är från Frankrike, pluggar i England och bor med sin fru i Norge.

Over and out!

Inatt inatt är det du är det jag sjunger myggorna till Emelie som stoppat springorna i fönstren med papper från flygplatsen i Amsterdam.

På vägen hem från jobbet hamnade vi mitt i en boskapsflock. Något vettskrämda då dessa djur inte bara skulle korsa vägen vi gick på utan vika upp rakt emot oss.




När vi kom hem var våra skor försvunna. Vi förstod snabbt att de var på väg ner i tvättbaljan eftersom vi igår tackat nej till en skotvätt. Vi rusade till baksidan för att rädda Emelies ortopediska fotinlägg från det Ghananska blekmedlet "Klin". Mycket riktigt hade familjen olovligen tagit saken i egna händer. I Ghana är det tydligen inte coolt med skitiga Converse.

Skorna kom tillbaka vitare än ett Stomatolleende!

Vi följde med Mr Oblay till den lokala marknaden. Han skulle köpa bröd och en tvålkopp (antagligen till den nyligen hitkomna franska hyresgästen). Vår förstumning och krampaktigt hållande i väskorna gjorde det omöjligt att fotografera detta myller av människor, skruttibangbangtaxis, lastbilar vi inte vet vad vi ska kalla det som de spydde ut och övrigt krimskrams, exempelvis trosor med texten "Kiss my ass" som vi anser otippat i detta kristna land.

Mr Oblay ledde oss in bland frukt och grönt för att visa oss runt. Detta var konversationen:

- This is plantain, you had it fried for lunch. Do you have it?
- No, we don't have it in Sweden.
- This is pamfrott, do you have it?
- Sorry, what?
- Pamfrott (pekar på handflatan)
- Ah, palm fruit!
- Do you have it?
- No we don't have it.
- This is jams, do you have it?
- No
- This is cassava, do you have it?
- No
- This is okra, do you have it?
- No
- This is onions, do you have it?
- YES!

Efter att ha irrat bland gränder in till det bageri familjen köper sitt bröd ifrån insåg vi att vi aldrig skulle klara av att köpa vår mat själva. Det skulle i så fall innebära att vi inom snar framtid åt Emelies bomullsrondeller till middag.

Det är inte bara på dansbanan man kan få uppleva en dansbandsflirt. Emelie fick idag äran att mottaga denna klichéblinkning av en förbipasserande yngling.

Att vara obrownie i Ashaiman är lite som att vara en okänd kändis. Barnen tycker att det är lika stort att få nudda vid oss som Emelie tycker det var att få röra vid Moneybrother. Vi har även flitigt fått öva in en perfekt högerhandsvink, som nu närmast är i klass med Silvias.

I besvikelse efter inställt strandbesök tog vi oss en tur i stan med kameran i högsta hugg för att okynnesfota allt vi såg.

Inget Afrikabesök utan lekande barn



Emelie blev vettskrämd och trodde att barnen skulle attackera en svensk i fotoposition (Sofia).

Efter detta omtumlande möte var planen att gå till stans bästa modehus "Jesus Is My Answer Fashion Home".
Ingången var dock blockerad. Någon hade ställt sina förbrukade vitvaror där utanför.



På vägen tillbaka var det bråkigt. Get vs hund.




Här kommer veckans boktips

Idag har vi tagt taxi till en bankomat för att kunna betala vår hyra.
På vägen dit åkte vi i stans skruttigaste fordon som dessutom fick soppatorsk. '
På vägen tillbaka åkte vi i en betydligt tjusigare bil med en chaufför som blev minst sagt förnärmad då han insåg vilken usel väg vi skulle ta. Underredet på bilen höll på att lossna ett antal gånger innan vi kom fram. Han tog rättmätigt extra betalt för oväntat besvär.

Emelie har skottat dynga och fått ett myggbett.



Vi har även fått förfrågan om hur huset vi bor i ser ut, här är det.

Dagen började med måttagning. Emelie höll på att beställa en jump suit helt ovetandes om att det skulle innebära total instängning av svetten, utan möjlighet till vädring. Det blev två arbetsrockar.

Tenish, eller borde vi säga twelvish, kom den efterlängtade Dr Aklaku en dag senare än utlovat. Då tog det fart i arbetet. Efter många nya direktiv åkte vi med två hinkar prov för analys. Vi tog the bush road...



Bara synen av allt damm fick Sofias hosta att ta fart.

För övrigt har denna dag gått i ingenjörsmässighetens tecken, inte bara har Sofia nu avklarat det här med brännan utan hon har även löst problemet med oljefläckar från bilbältet genom att täcka över dessa med väskans axelrem och lugnat Emelies malariaoro genom att hänga upp ett myggnät i en galge i fönstret.

Varje morgon, middag och kväll galer högsta hönset/tuppen rakt utanför vårat fönster. Han tar i så till den milda grad att han nästan kräks. Och när han gör det så svarar hans yngre förmågor. Vi vaknar.

På gatan ropar barnen obruni efter oss. Sofias minnesregel för att minnas vad det betyder: direktöversättning ger obrun, vilket är korrekt då de menar white lady.

Huset fullt av släktingar idag. Vi har fått två beundrare, näst äldsta dotterns barn Mylady och Lesley, som redan uttryckt sin kärlek till oss. De tyckte tydligen att vår rödspräckliga hudkostym var mycket fin.

Vi bor hos Mr Oblay på Police junction i Lebanon Ashaiman. Gatan ser ut såhär:



Himmelriket för en chipsoman, plantain-chips och groundnuts äter man till lunch.

Okej, var börjar vi någonstans...
Äh så här är läget:

1. Vi bor i Ashaiman, korten på bordet, det är ett slumområde eller som Seth sa "we all know it, it's a slum"!
2. Det är tydligt att detta är land under utveckling, varenda människa har en mobiltelefon men bönderna funderar fortfarande över den mest effektiva metoden för att skydda skörden från fåglarna. I detta nu står de själva mitt på åkern och tjuter till när det kommer en intet ont anande pippi. Det sorgliga med detta är att barn kan fara illa om de under denna oövervakade tid lämnas vid åkerkanten att lägga pussel med en trasig spegel.
3. Vi har en egen toalett. Den är inte snålspolande!
4. Det är varmt i Ghana. Det märks egentligen inte då svettfläckarna inte längre är begränsade till fläckar utan numera kan man fråga varandra:
   -Syns min svett-byxa? Då säger den andra förblindad av rött vägdamm och kladdiga solglasögon
   - Nej, du ser fräsch ut!
5. Vi blev idag utskrattade av kvinnorna i hushållet vi bor i då vi skulle ge oss in på handtvätt. Man använder mer tvål och mindre vatten här.

Vi är ju här för att göra ett projekt också. Det är två toaletter, en herr och en dam. Från dem går det ett rör till två biogasreaktorer. Idag har vi mätt lufttemperaturen till 30,5 grader Celsius, trycket ifrån biogasen och blandat in slakteriavfall.